Gunilla Ander från Land Lantbruk beviljas 8 000 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond 2023 för att åka på studieresa till Bryssel för att bland annat fortbilda sig om EU:s gröna giv. Här är hennes rapport från studieresan:
EUs Gröna Giv får stor påverkan på svenskt jord-och skogsbruk. Detta vet alla som har följt lantbruksmediers rapportering om EU-kommissionens färdplan mot klimatneutralitet och en strängare miljölagstiftning.
Men hur påverkas de gröna näringarna i andra EU-länder där geografiska och klimatmässiga betingelser är annorlunda? Om detta fick jag veta mer under en studieresa till Bryssel i mars då den Gröna given stod på jordbruksrådets agenda, och då ministrarna diskuterade skärpta utsläppskrav på animalieproduktionen.
Att varje EU-land har sina speciella svårigheter att genomföra den Gröna given var en bild som bekräftades när jag under Brysselbesöket fick möjlighet att intervjua företrädare för sju länders lantbruksorganisationer. Detta är några slutsatser jag drog: • Att en betydande del av ländernas livsmedelsproduktion kan slås ut och att vissa sektorer riskerar att drabbas särskilt hårt. • Detta beror dels på Den Gröna givens avsikt att snabbt minska användningen av kemiska växtskyddsmedel och gödningsmedel. • Men ett starkt bidragande skäl är också att EU-kommissionens plan i flera fall rimmar illa med den politik för säkrad livsmedelsförsörjning som länderna själva sedan länge bedrivit.
Matthias Gröger Österrikes jordbrukskammare i Bryssel. Foto: Gunilla Ander
De sju bondeorganisationer vittnade om sina försök att övertyga EU-kommissionen om att ”one size does not fit all”. Och i likhet med LRF pekade de ut den kommande förordningen om restaurering av natur som ett av de största hoten mot matproduktionen. Här är två exempel på detta: • Alpnationen Österrike, som till nästan två tredjedelar består av berg, kommer att möta stora problem att återskapa våtmarker i de dalgångar som efter andra världskriget dikades ut för att underlätta för odling och ett modernt jordbruk. Det berättade Matthias Gröger på Österrikes jordbrukskammare, som är medlem i Copa-Cogeca. • Tyskland riskerar att tappa drygt 400 000 hektar produktiv mark om förslagen om införande av obligatoriska buffertzoner och andra landskapselement beslutas i linje med kommissionens förslag, enligt Florian Dalstein i tyska bondeförbundet DBV.
Under tre dagar 20-22 mars, intervjuade jag alltså företrädare för sju EU-länders bondeorganisationer: Österrike, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Irland, Spanien och Finland. Samtliga är medlemmar i EU-lantbrukets Brysselbaserade samarbetsorganisation Copa-Cogeca.
Stipendiet från Ivar Petersons fond täckte en stor del av finansieringen av studieresan. Ett konkret omedelbart resultat blev ett större reportage om EUs Gröna giv som jag skrev ihop med Kristina Hansén och som publicerades 9 juni, i nr 24 av Land Lantbruk. När jag skriver denna rapport är jag inte längre fast anställd på Land Lantbruk, men frilansar som journalist inom samma bevakningsområde och har fortsatt professionell nytta av kunskaperna om den Gröna givens effekter på jord- och skogsbruk.
Den 27 juni till den 3 juli var det dags för IFAJ:s årliga kongress som i år var i Kanada. Vår medlem Håkan Tegenrot fick representera FSLJ under kongressen och här kan du läsa om hans upplevelse:
Efter en vecka i provinsen Alberta i Kanada med deltagande i IFAJ:s kongress, kan intrycken summeras. Värdlandet, med Canadian Farm Writers Federation (CFWF) som arrangör, ordnade bästa tänkbara förutsättningar för deltagarna. Två mötesdagar genomfördes i Calgary, resterande dagar spenderades på Olds College of Agriculture & Technology, en timmes resa norr om Calgary. Under dagarna i Olds anordnades flertalet studiebesök och samtidigt bjöds på seminarier i olika former. Arrangemanget spände över många olika inriktningar inom jordbruket, samtidigt som seminarierna också beskrev bland annat ursprungsbefolkningens kamp för rätten till mark, samt tips för professionell journalistik.
Under de inledande kongressdagarna behandlades frågor av allmän karaktär för IFAJ. Den hetaste frågan som kom upp rörde årsavgiften. En höjning i linje med den globala inflationen med EUR 0,50 per medlem och år, föranledde en hel del motstånd från bland annat flera EU-länder. De menade att i de nationella föreningarna är intresset för internationellt deltagande svagt och att höjda avgifter riskerar att reducera medlemsantalet. Flertalet länder var dock för en höjning och summerade att det internationella nätverket och möjligheten till studieresor som IFAJ ger, är oumbärligt för många av IFAJ:s medlemmar. En positiv nyhet från kongressen var att Indien röstades in som nytt medlemsland.
Ledningen för IFAJ tillsammans med Indiens representant
Odling av Canola De studiebesök jag deltog i fokuserade på odling. Vårraps och vårrybs som i Kanada kallas Canola (Canada Oil Low Acid – Canola) är en stor och viktig gröda. Skörden i Kanada uppgår normalt till 20 miljoner ton, varav knappt hälften exporteras som frö. Exporten från Alberta sker via järnväg till kusten för utlastning till fartyg i Vancouver, med Japan och Kina som viktiga marknader. Odlingssäsongen i Alberta är 90 dagar, varför såtidpunkten är oerhört viktig för att skörden ska kunna ske innan frosten kommer. Reducerad jordbearbetning är vanligt för att bevara markfukt, men innebär också ökat behov av växtskyddsmedel. På en farm vi besökte med odling av 1 500 hektar, effektiviseras växtskyddsarbetet med hjälp av helikopter.
Wade McAllister på Antler Valley FarmFörsöksodling av 60 nya maltkornssorter vid Olds College
Odling av maltkorn Ett av de andra studiebesöken gjordes på farmen Hamill om 850 hektar, där maltkorn odlas till det egna gårdsmälteriet. Farmen är också involverad i lokala bryggerier för att hela kedjan från fält till öl ska vara spårbar och komplett. Hantverksöl är en uppåtgående trend i Kanada och vid Olds College finns inte bara försöksodlingar med många nya maltkornssorter, utan även en utbildning i öltillverkning, med ett eget lokalt bryggeri.
Erfarenheter från kongressen Vid de många luncher och middagar som ordnades under kongressen fanns också stor möjlighet till nätverkande. Där diskuterades de olika studiebesöken som var många till antalet, med ett flertal olika inriktningar. De olika ländernas förutsättningar för journalistiskt arbete inom jordbrukssektorn var också ett diskussionsämne. Det flöde av information som västvärlden erbjuder är inte åtkomligt för alla. Bland annat i Indien är det mobiltelefonerna som är grunden för att nå ut med information, i Afrika är radiosändningar det viktiga.
Som svensk deltagare vid kongressen kan summeras att det nätverk och de kontakter man får är oerhört givande. Organisationen erbjuder också många möjligheter till kunskapsutbyte. För de nationella föreningarna är det viktigt att tänka på att inom IFAJ finns en vid kunskap inom jordbruksjournalistiken som kan användas vid olika seminarier och webinarier, för att utbyta erfarenheter. Ta till vara på detta!
Grillbuffé i det gröna på Olds College
Besök till Banff och Lake Louise i Rocky Mountains Efter kongressen fanns utrymme för mig att också delta i en utflykt till Rocky Mountain, med de mer kända orterna Banff och Lake Louise. Ett spännande och vackert landskap, som i och för sig bjöd på kyligt väder, men blev ändå en bra avrundning på kongressveckan.
Anna Nilsson, lantbruksjournalist på Land Lantbruk, fick resestipendium från Ivar Petersons stipendiefond år 2020 för att delta på IFAJs världskongress i Danmark. På grund av pandemin sköts kongressen fram i två år och arrangerades Danske Fødevare- og Landbrugsjournalister i Vingsted på Jylland den 27 juni till den 3 juli 2022. Kongressens tema var ”Smarter Farming and Food Production for Green an Sustanable Growth”. Här är hennes stipendieberättelse:
När jag såg att världens lantbruksjournalister skulle samlas i Danmark för världskongress så kunde jag inte motstå frestelsen att söka resestipendium för att kunna delta. Jag är så glad att jag fick den möjligheten via FSLJ. Efter två föräldraledigheter och en pandemi var det ett perfekt sätt att komma på den internationella banan igen i en ny yrkesroll för mig som ledarskribent på Sveriges största lantbrukstidning, Land Lantbruk. Det som slår mig direkt är att det är ett fantastiskt nätverk som är så lätt att komma in i, och innehöll många givande möten från morgon till kväll.
Den danska lantbrukssektorn är världsberömd för att
vara en framgångsrik på exportmarknaden där två tredjedelar av produktionen går
på export utanför landets gränser, till ett värde av cirka 190 miljarder danska
kronor (2022). Den danska livsmedels- och
jordbrukssektorn är också erkänd för att snabbt kunna anpassa sig för att skapa lönsamhet av
nya trender.
Ekologisk produktion har varit en sådan stark trend
under de senaste åren, och efter att den danska jordbruksnäringen har haft
stora framgångar så har marknaden börjat att vika. Det danska Folketinget tog
ett beslut 2021 att införa en radikal klimatpolitik för att minska
koldioxidutsläppen med 70 procent till 2030 och för att bli helt klimatneutrala
till 2050. Hur olika lantbrukare tacklar den utmaningen fick vi ta del av genom
besök på gris- mjölk- och växtodlingsgårdar samt en rad olika företag inom hela
livsmedelskedjan.
Här är tre trendspaningar som jag tog med mig från kongressen:
Växtbaserade proteiner En växande trend är nya former av växtbaserade proteiner, som ett sätt att minska livsmedelsproduktionens koldioxidutsläpp till en lägre ekonomisk kostnad och ökad hållbarhet. Detta både för humankonsumtion och djurfoder.
BioRefine som tar fram ett nytt proteinrikt fodermedel baserat på vall, klöver och lucern.BioRefine.
Det danska företaget BioRefine har utvecklat en metod för att ta fram ett alternativ som kan ersätta sojabönor i foderstaten främst för gris och fjäderfä, genom att kombinera vall, klöver och lucern. Målet är att producera 7000 ton årligen.
En växtbaserad produkt från det danska företaget KMC som förädlar produkter baserade på stärkelsepotatis.
KMC är ett världsledande danskt företag inom potatisbaserade ingredienser för livsmedelsindustrin av stärkelsepotatis. De tillverkar numera 60 olika potatisbaserade produkter till över 80 länder, där Kina är en av deras största marknader. Företaget vill göra mer av sina restströmmar och har hakart på trenden med växtbaserat genom att lansera en plantbaserad vegetabilisk produkt. Trots att undersökningar visar stort intresse för dessa produkter hos konsument, upplever de problem att få konsumenter att ändra sina beteenden och ta till sig nya produkter som denna.
Besök på företaget Organic Plant Protein. Under kongressen kom nyheten ut att Danish Agro gick in som delägare i företaget.
Ett företag som visar på den danska företagsamheten och berättade om sin innovativa resa är Organic Plant Protein i Hedensted. Grundarna Fie Graugaard och Ulrich Kern-Hansen drev först ekologisk grisuppfödning under eget varumärke. Nu har de sålt det för att helt satsa på att ta fram växtbaserade produkter enligt en egen framtagen metod. Målet är att minska på koldioxidutsläppen och ta fram växtbaserade produkter för att kunna mätta en växande världsbefolkning. Produkterna är sojafria, och görs på åkerböna och ärter. Ett intressant drag är att de har anställt en egen kock för att produkten ska kunna slå sig fram på marknaden. En annan spännande strategi är att de inte riktar sig direkt mot konsument under eget varumärke, utan riktar sig direkt mot offentlig sektor och mot exportmarknaden där de samarbetar med företag som är nationellt baserade i bland annat Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.
Klimatanpassad produktion Det finns 2500 mjölkgårdar i Danmark med ett genomsnittliga koantal på 220 kor (år 2022), där 20 procent utgör ekologisk produktion. I 30 år har den ekologiska produktionen utvecklats och vuxit, mycket tack vare att den danska regeringen har skapat förutsättningar för att främja etablering och tillväxt. Bland annat genom ett starkt samarbete mellan privat och offentlig sektor. Vi fick träffa en person som har varit drivande i denna utveckling, Paul Holmback, som arbetat för Organic Denmark som gav sin version av den danska ekologiska framgångssagan. Det var under ett av gårdsbesöken där vi fick komma hem till Jens och Lisbeth Krogh med familj som driver en ekologisk mjölkproduktion på sin gård Kroghsminde med 140 mjölkkor nära Olgod. De levererar till det lilla kooperativet Naturmælk med 43 andelsägare som säljer mjölk till den absoluta premiummarknaden. Faktumet att danska producenter har lyckats att diversifiera marknaden, inte minst inom dryckesmjölksegmentet där det finns en uppsjö av olika alternativ i olika prisklasser, och det är en stor skillnad jämfört hur den svenska mjölkmarknaden ser ut. De berättade öppenhjärtigt hur de tänker kring att bygga upp sin mjölkproduktion på hållbara principer bland annat genom en varierad åttaårig växtföljd. De producerar egen energi genom biogas och vindkraft.
Vi fick även besöka danska Arlagårdar och höra om
deras nya hållbarhetsarbete på gårdsnivå.
Nya marknader Vi fick besöka en av Danmarks största ekologiska grisgårdar, där grisbönderna Ingeborg och Brian Holm har varit två av pionjärerna för att utveckla sin inriktning med att föda upp grisar utomhus i hyddor. Produktionen består av 600 suggor och de föder upp 17 000 kultingar årligen. När den inhemska marknaden för ekologisk griskött mättades hittade de en lukrativ exportväg för antibiotikafritt griskött till USA via Friland som är en del av Danish crown. Det är ett imponerande exempel på hur dansk lantbrukssektor är skickliga på att samarbete inom produktion, förädling, politik och näringsliv för att skapa lönsamhet. Eftersom det finns så många välutvecklade exportkanaler och samarbeten, så dödar de inte sin egen marknad utan hittar vägar för nischprodukter. Det här är även ett mycket utmärkt exempel på hur dansk politik har gjort det möjligt för de utan gårdsbakgrund och utan eget lantbruk i släkten att etablera sig och bli framgångsrika. Genom ett fördelaktigt lån från den danska staten kunde Ingeborg och Brian bygga upp sin produktion, där två av deras medarbetare håller på att köpa in sig i produktionen då inget av parets sju barn är intresserade av att ta över gården.
Jag själv med den danska flaggskeppsgrödan maltkorn i bakgrunden.
IFAJ har utsett Anna Falk till Young Leader 2023. Anna Falk arbetar till vardags som kommunikatör på HIR Skåne.
–Jag är otroligt glad och tacksam över att blivit utsedd till Young Leader. En stor anledning till att jag sökte är nätverket. Jag tycker att IFAJ erbjuder ett fantastiskt nätverk av branschfolk med så mycket samlad kunskap. Sen ser jag mycket fram emot att titta närmare på lantbruket i Kanada tillsammans med kollegor från hela världen, säger Anna Falk.
Ingen i FSLJ:s styrelse har i år möjlighet att åka till IFAJ:s kongress i Kanada den 27 juni till 3 juli. Sverige har rätt att ha två ombud vid kongressen och vi erbjuder därför någon av våra medlemmar att åka för föreningens räkning. FSLJ står för kongressavgiften med del i dubbelrum. Du betalar själv för resa och övriga omkostnader.
Låter det intressant? Skriv en ansökan om varför just du vill representera FSLJ i Kanada. Vi behöver ditt svar senast fredag 14 april! Mejla på foreningen.fslj@gmail.com.
Vi årsmötet valdes Ann Richardsson in som suppleant i styrelsen.
Ann Richardsson är redaktör för Viola, affärstidningen för trädgårdsföretagare sedan drygt tio år tillbaka. Hon är utbildad journalist och har lång erfarenhet från dagstidningar. Innan Viola arbetade Ann på Helsingborgs Dagblad som lokalredaktör och där skrev hon en hel del om trädgård. Hon har även arbetat vid ett flertal andra dagstidningar i Skåne och Småland. Det stora intresset för trädgård gjorde att hon 2008–2011 utbildade sig till trädgårdsingenjör vid SLU i Alnarp och förutom att hon är redaktör för Viola är hon även redaktör för två andra branschtidningar inom trädgård – Tidskriften Landskap och Viola Butik.
I samband med årsmötet avgick Camilla Olsson och Mari Nälsén.
Årets lantbruksjournalist 2023 är Helena Wennström, journalist på Ystads Allehanda. Utmärkelsen delades ut på Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalisters (FSLJ) årsmöte på tisdagskvällen. – Jag är jätteglad och stolt över att få utmärkelsen. Det är särskilt hedrande att bli utsedd nu när jag jobbar på en lokaltidning, säger Helena Wennström.
Helena Wennström har i över 20 år ägnat sig åt lantbruksjournalistik, bland annat har hon haft chefsposter på ATL och varit redaktör för Hushållningssällskapens tidning Gröna Affärer. Denna erfarenhet och kompetens har hon tagit med sig till Ystads Allehanda där hon har bidragit både till att vässa nyhetsbevakningen beträffande de gröna näringarna och till ökad kännedom i läsekretsen om lantbrukets frågor och livsmedelsproduktion i stort.
– Ystads Allehanda verkar i en bygd där jordbruket och besöksnäringen är viktiga. Då känns det extra bra att kunna använda mina kunskaper från alla år som lantbruksjournalist för att lyfta fram lantbrukarnas vardag och hur maten blir till, säger Helena Wennström.
Ystads Allehanda har det senaste året gjort en särskild satsning på att lyfta fram hur maten kommer till. I en stort uppslagen och uppmärksammad artikelserie har läsarna fått följa en lantbrukare under ett helt år. En gång i månaden besökte Helena en lantbrukare som fick berätta om sina arbetsuppgifter vid de olika tidpunkterna. Detta gav läsarna en jordnära inblick i bondens vardag och kunskap om varifrån maten kommer och under vilka villkor den produceras. Serien Bondens år speglar årstidernas gång, dagliga improvisationer i arbetet, långsiktig planering, nedärvda kunskaper och modern teknik och finansanalys.
– Vi vill att lantbrukets viktiga frågor ska spridas till fler människor. Helenas arbete är ett väldigt bra exempel på hur man på ett enkelt sätt kan berätta om svensk livsmedelsproduktion så att alla förstår. Det är viktiga frågor som rör varenda konsument i Sverige. Jag hoppas att Helenas arbete kan inspirera andra lokaltidningsjournalister att skriva mer om de gröna näringarna, säger Melissa Dahlqvist som är ordförande i FSLJ.
Årets Lantbruksjournalist har delats ut av FSLJ sedan 2021 för att lyfta fram vikten av en kvalificerad bevakning av de gröna näringarna. Föreningen FSLJ – bildades på 50-talet i en tid då livsmedelsförsörjningen i Europa stod i fokus efter andra världskrigets slut.
Föreningen har som syfte att främja samhörigheten mellan medlemmarna, verka för fackutbildning, att förbättra pressens i allmänhet och lantbruksjournalistikens i synnerhet, arbetsmöjligheter, att verka för nordiskt och internationellt journalistiskt samarbete, samt att främja kontakten mellan de gröna näringarna och pressen. Föreningen förvaltar även Ivar Petersons stipendiefond som varje år beviljar medel till fortbildning inom publicistisk verksamhet i de gröna näringarna.
Här är hela motiveringen till Årets Lantbruksjournalist 2023:
”Årets lantbruksjournalist är en person som har ägnat sig åt lantbruksjournalistik i över 20 år, både inom fackpress och dagspress. Med sin långa erfarenhet av att bevaka branschen har hon gång på gång bidragit till att ge sina lokaltidningsläsare ny kunskap om det svenska jordbruket. Bland annat har hon levererat lite tyngre nyheter som att stora ekoproducenter återgår till konventionell drift och att fjolårets svenska sockerbetsskörd skulle sändas till Danmark. I serien Bondens år har hon följt en lantbrukare under ett helt år där läsarna fått följa årstidernas gång och vilka utmaningar dagens lantbrukare står inför. Viktigast av allt berättar årets lantbruksjournalist också var maten kommer ifrån, i en orolig tid då frågan om den nationella självförsörjningsgraden är allt viktigare.”
Årets Lantbruksjournalist får förutom blommor och diplom även en prissumma på 3 000 kronor.
Årsmöte tisdagen den 21 mars klockan 17 till cirka 19.30.
Du kan delta på plats på LRF Media i Stockholm, på Hushållningssällskapets kontor i Borgeby i Skåne eller digitalt. Anmäl dig senast den 19 mars till foreningen.fslj@gmail.com och skriv om du ska vara på plats eller via Zoom.
Adresser: Stockholm: Dialogen, plan 2, LRF Media, Franzéngatan 1B, Stockholm Skåne: Gula villan, Borgeby Slottsväg 11, Bjärred
På årsmötet välkomnar vi journalisten Iurii Mykhailov från Ukraina som berättar hur lantbruket ser ut i Ukraina just nu och hur det är att vara verksam som lantbruksjournalist i ett land som är i krig. Vi hör också om vår medlem Anna Karolina Erikssons stipendieresa till italienska San Remo där hon studerade blomsterodling. Sedan blir det sedvanliga årsmötesförhandlingar och vi avslöjar vem som blir Årets Lantbruksjournalist 2023.
Det bjuds på lättare förtäring efteråt om ni är på plats i Stockholm eller Skåne.
Motioner lämnas senast den 1 mars till foreningen.fslj@gmail.com.
Förra året vann Gunilla Ander från Land Lantbruk titeln Årets Lantbruksjournalist 2022. Vem vinner i år? För tredje året i rad utlyser Föreningen Skogs- och Lantbruksjournalister (FSLJ) tävlingen Årets Lantbruksjournalist. Nomineringen är öppen till den 12 mars.
Skogs- och lantbruket rymmer flera av de allra viktigaste frågorna i samhället just nu. Journalistiken är avgörande för att belysa problem, möjligheter och utmaningar inom de gröna näringarna i Sverige. FSLJ vill på detta sätt uppmärksamma och hylla goda exempel som kan inspirera till ännu bättre bevakning av skogs- och lantbruksfrågor i Sverige.
Nomineringar skickas senast den 12 mars via mejl till: foreningen.fslj@gmail.com. Med nomineringen ska följa en motivering till varför just den kandidaten är årets bästa lantbruksjournalist, samt länkar eller pdf:er med artiklar från eter, webb eller tryckta medier.
Vinnaren utses av FSLJ:s styrelse och tillkännages på föreningens årsmöte den 21 mars 2023. Förutom äran får vinnaren även en prissumma om 3 000 kronor.
För mer information, kontakta: Fredrik Stork tävlingsordförande samt vice ordförande i FSLJ 072-141 94 80 fredrik.stork@atl.nu
Gunilla Ander från Land Lantbruk beviljas 8 000 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond 2023 för att åka på studieresa till Bryssel för att bland annat fortbilda sig om EU:s gröna giv.
