Styrelsen för FSLJ har – i samråd med Swedbank – beslutat om en ny placering för tillgångarna i Ivar Petersons stipendiefond. Det gör att vi från och med nästa år räknar med att kunna dela ut ett avsevärd större summa till stipendiaterna.
Fonden har under de senaste åren växt, där cirka hälften av tillgångarna har varit placerade i en Robur-fond och hälften i aktier med inriktning på svensk basindustri. Såväl kostnaden för att förvalta stipendiefonden (ersättning till FSLJ samt revision) samt utdelningen av stipendier har finansierats av direktavkastningen från aktiekapitalet.
Det här har dels gett en ganska låg summa att fördela som stipendier, samtidigt som den ideellt arbetande styrelsen har känt att det har varit ett stort ansvar för stiftelsens kapital när det har varit oroligt på börsen.
Swedbank föreslog därför en ny placering där en större del av kapitalet fortsatt är placerat i en av dem förvaltad fond, medan en mindre del placeras i en så kallad stiftelsefond.
I stiftelsefonden sker en årlig garanterad utdelning på cirka fem % av kapitalet. Det här innebär att kapitalet i Ivar Petersons stipendiefond har stor möjlighet att fortsätta att växa, samtidigt som vi kommer att få en större årlig utdelning att använda till dels förvaltning, dels stipendieutdelning. Vi har också möjlighet att omfördela pengar mellan fonderna, om vi ett år skulle vilja ha en större utdelning.
Nästa utlysning av Ivar Petersons stipendiefond sker i slutet av året, med beslut av vilka som beviljas medel i slutet av januari 2025. Exakt belopp är ännu inte klart, men styrelsen räknar med att kunna bevilja en större summa än snittet för de senaste åren.
Det är därför dags att redan nu börja fundera på vilken utbildning inom skogs- och lantbruksjournalistiken som just du skulle vilja söka medel för. Styrelsen ser fram emot flera välskrivna och inspirerande stipendieansökningar!
Kristina Hansén beviljades ett stipendium på 12 500 kronor för att delta i IFAJ:s efterkongress på Färöarna sommaren 2022. Kristina arbetade som husdjursreporter när resan gjorde men bevakar nu EU och politik på Land Lantbruk. Här är hennes stipendieberättelse:
Jag reste till Färöarna den 3–7 juli 2022 för att delta på IFAJs post-congress tour och lära mig mer om hur det är att bedriva lantbruk på den avlägsna gröna ögruppen i Nordatlanten. Och på Färöarna, som ordagrant betyder Fåröarna, är lantbruk så gott som lika med fårskötsel.
Växtodlingen är blygsam och det saknas kommersiell produktion av såväl gris, ägg och kyckling. Men även för gårdarna med mjölk som huvudinriktning har fåren en självklar plats. ”Utan får är man ingen bonde” sade en av lantbrukarna som jag träffade.
Fåruppfödaren Eyðun Eliassen.
Av landets 53 000 invånare är cirka 400 bönder och 40-50 av dem är heltidslantbrukare. Fåruppfödaren Eyðun Eliassen konstaterade att det inte är ett yrke man blir rik på men att han trivs med livet på gården Uppistova på den nordliga ön Kalsoy. Där har han varit verksam med familjen i 30 år och låter 200 tackor beta branterna nära havet.
Fårbonden och turistföretagaren Johannes Patursson iklädd färöisk folkdräkt.
Utanför huvudstaden Torshavn träffade jag deltidslantbrukaren Johannes Patursson på gården som funnits i hans släkt sedan 1557. I början av 2000-talet avvecklade han mjölkproduktionen för att satsa på besöksverksamhet i kombination med extensiv fårskötsel. I det egna hemmet, en knuttimrad stuga med grästak, bjuds turister på fika eller middag efter guidade turer som berättar om byn Kirkjubøurs rika kulturhistoria.
En stor del av maten som produceras i det färöiska lantbruket säljs direkt till konsument och uppgifterna om inhemsk försörjningsgrad för olika livsmedel är därför osäker. Men det står klart att dryckesmjölk är det enda livsmedel där landet klarar sig utan import. Roi Absalonsen driver landets största mjölkgård med 110 mjölkkor. Han vittnar om en bransch i snabb omvandling. För 25 år sedan fanns nära 100 mjölkgårdar och 2022 var antalet nere på 15. Om 5-10 år finns bara hälften kvar spådde han.
Sigert Patursson, mjölkproducent och styrelseledamot för mejerikooperativet MBM.
Men volymmässigt beskrivs landets mjölkproduktion som relativt stabil enligt Sigert Patursson, mjölkproducent och styrelseledamot för mejerikooperativet MBM med mejeri i Torshavs. De senaste 20 åren har Färöarnas årsproduktion varit runt 7–7,5 miljoner ton och reglerats av ett kvotsystem där bönderna inte får betalt för överproducerad mjölk om inte varan kan säljas.
Lantbruksrådgivaren och deltidsbonden Jens í Gerðinum.
Färöarna är en självständig stat under den danska kronan men de är inte medlemmar i EU. Missnöjet med det egna landets jordbrukspolitik lyftes bland annat av lantbruksrådgivaren och deltidsbonden Jens í Gerðinum som var besviken på att regeringen prioriterar fisket och fiskodling betydligt högre än gröna näringar.
Ett företag som satsat på en form av vattenbruk är Ocean Rainforest. I fjorden utanför ön Streymoy odlas tonvis med tång för export och i anläggningen intill fick vi insyn i processen där tången förädlas till fodertillsats via fermentering. Enligt företaget ska tången bland annat gynna bakteriefloran hos grisar och skydda mot smågrisars avvänjningsdiarré.
Sommaren 2022 var avräkningspriset 9-70 danska kronor per kilot och i butik kostade 1 liter mjölk cirka 6 kronor mer. 60 öre per kilo är statligt subventionerat.
Tack vare stipendiepengarna från Ivar Petersons fond kunde större delen av resekostnaderna täckas. Förutom fantastiska upplevelser och ett breddat internationellt nätverk resulterade resan i totalt fem reportage publicerade i Land Lantbruks papperstidning respektive E-tidning:
Här på Fårens öar dominerar djuren (nr 33, 12 augusti 2022)
Lantbruksberedskap i skuggan av stark fiskerinäring (nr 33, 12 augusti 2022)
Lönsam mjölknäring i snabb förändring (nr 34, 19 augusti 2022)
Betesdrift sällsynt för färöiska mjölkkor (nr 34, 19 augusti 2022)
Här odlas och förädlas tång för friskare grisar (nr 45, 25 november 2022)
Ausrine Öhrström beviljas ett stipendium på 21 875 kronor för att besöka och rapportera ifrån världsutställningen i Osaka, Japan, 2025. Ausrine Öhrström arbetar som reporter på tidningen Jordbruksaktuellt.
Husdjursreporter Sofie Olsson, Land Lantbruk, beviljas stipendium på 20 000 kronor för studieresa till Skottland och Nordirland för att utröna hur lantbruket påverkats av Brexit genom bland annat gårdsbesök.
Ansökan till nästa års stipendium startar i december.
Gunilla Ander från Land Lantbruk beviljas 8 000 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond 2023 för att åka på studieresa till Bryssel för att bland annat fortbilda sig om EU:s gröna giv. Här är hennes rapport från studieresan:
EUs Gröna Giv får stor påverkan på svenskt jord-och skogsbruk. Detta vet alla som har följt lantbruksmediers rapportering om EU-kommissionens färdplan mot klimatneutralitet och en strängare miljölagstiftning.
Men hur påverkas de gröna näringarna i andra EU-länder där geografiska och klimatmässiga betingelser är annorlunda? Om detta fick jag veta mer under en studieresa till Bryssel i mars då den Gröna given stod på jordbruksrådets agenda, och då ministrarna diskuterade skärpta utsläppskrav på animalieproduktionen.
Att varje EU-land har sina speciella svårigheter att genomföra den Gröna given var en bild som bekräftades när jag under Brysselbesöket fick möjlighet att intervjua företrädare för sju länders lantbruksorganisationer. Detta är några slutsatser jag drog: • Att en betydande del av ländernas livsmedelsproduktion kan slås ut och att vissa sektorer riskerar att drabbas särskilt hårt. • Detta beror dels på Den Gröna givens avsikt att snabbt minska användningen av kemiska växtskyddsmedel och gödningsmedel. • Men ett starkt bidragande skäl är också att EU-kommissionens plan i flera fall rimmar illa med den politik för säkrad livsmedelsförsörjning som länderna själva sedan länge bedrivit.
Matthias Gröger Österrikes jordbrukskammare i Bryssel. Foto: Gunilla Ander
De sju bondeorganisationer vittnade om sina försök att övertyga EU-kommissionen om att ”one size does not fit all”. Och i likhet med LRF pekade de ut den kommande förordningen om restaurering av natur som ett av de största hoten mot matproduktionen. Här är två exempel på detta: • Alpnationen Österrike, som till nästan två tredjedelar består av berg, kommer att möta stora problem att återskapa våtmarker i de dalgångar som efter andra världskriget dikades ut för att underlätta för odling och ett modernt jordbruk. Det berättade Matthias Gröger på Österrikes jordbrukskammare, som är medlem i Copa-Cogeca. • Tyskland riskerar att tappa drygt 400 000 hektar produktiv mark om förslagen om införande av obligatoriska buffertzoner och andra landskapselement beslutas i linje med kommissionens förslag, enligt Florian Dalstein i tyska bondeförbundet DBV.
Under tre dagar 20-22 mars, intervjuade jag alltså företrädare för sju EU-länders bondeorganisationer: Österrike, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Irland, Spanien och Finland. Samtliga är medlemmar i EU-lantbrukets Brysselbaserade samarbetsorganisation Copa-Cogeca.
Stipendiet från Ivar Petersons fond täckte en stor del av finansieringen av studieresan. Ett konkret omedelbart resultat blev ett större reportage om EUs Gröna giv som jag skrev ihop med Kristina Hansén och som publicerades 9 juni, i nr 24 av Land Lantbruk. När jag skriver denna rapport är jag inte längre fast anställd på Land Lantbruk, men frilansar som journalist inom samma bevakningsområde och har fortsatt professionell nytta av kunskaperna om den Gröna givens effekter på jord- och skogsbruk.
Anna Nilsson, lantbruksjournalist på Land Lantbruk, fick resestipendium från Ivar Petersons stipendiefond år 2020 för att delta på IFAJs världskongress i Danmark. På grund av pandemin sköts kongressen fram i två år och arrangerades Danske Fødevare- og Landbrugsjournalister i Vingsted på Jylland den 27 juni till den 3 juli 2022. Kongressens tema var ”Smarter Farming and Food Production for Green an Sustanable Growth”. Här är hennes stipendieberättelse:
När jag såg att världens lantbruksjournalister skulle samlas i Danmark för världskongress så kunde jag inte motstå frestelsen att söka resestipendium för att kunna delta. Jag är så glad att jag fick den möjligheten via FSLJ. Efter två föräldraledigheter och en pandemi var det ett perfekt sätt att komma på den internationella banan igen i en ny yrkesroll för mig som ledarskribent på Sveriges största lantbrukstidning, Land Lantbruk. Det som slår mig direkt är att det är ett fantastiskt nätverk som är så lätt att komma in i, och innehöll många givande möten från morgon till kväll.
Den danska lantbrukssektorn är världsberömd för att
vara en framgångsrik på exportmarknaden där två tredjedelar av produktionen går
på export utanför landets gränser, till ett värde av cirka 190 miljarder danska
kronor (2022). Den danska livsmedels- och
jordbrukssektorn är också erkänd för att snabbt kunna anpassa sig för att skapa lönsamhet av
nya trender.
Ekologisk produktion har varit en sådan stark trend
under de senaste åren, och efter att den danska jordbruksnäringen har haft
stora framgångar så har marknaden börjat att vika. Det danska Folketinget tog
ett beslut 2021 att införa en radikal klimatpolitik för att minska
koldioxidutsläppen med 70 procent till 2030 och för att bli helt klimatneutrala
till 2050. Hur olika lantbrukare tacklar den utmaningen fick vi ta del av genom
besök på gris- mjölk- och växtodlingsgårdar samt en rad olika företag inom hela
livsmedelskedjan.
Här är tre trendspaningar som jag tog med mig från kongressen:
Växtbaserade proteiner En växande trend är nya former av växtbaserade proteiner, som ett sätt att minska livsmedelsproduktionens koldioxidutsläpp till en lägre ekonomisk kostnad och ökad hållbarhet. Detta både för humankonsumtion och djurfoder.
BioRefine som tar fram ett nytt proteinrikt fodermedel baserat på vall, klöver och lucern.BioRefine.
Det danska företaget BioRefine har utvecklat en metod för att ta fram ett alternativ som kan ersätta sojabönor i foderstaten främst för gris och fjäderfä, genom att kombinera vall, klöver och lucern. Målet är att producera 7000 ton årligen.
En växtbaserad produkt från det danska företaget KMC som förädlar produkter baserade på stärkelsepotatis.
KMC är ett världsledande danskt företag inom potatisbaserade ingredienser för livsmedelsindustrin av stärkelsepotatis. De tillverkar numera 60 olika potatisbaserade produkter till över 80 länder, där Kina är en av deras största marknader. Företaget vill göra mer av sina restströmmar och har hakart på trenden med växtbaserat genom att lansera en plantbaserad vegetabilisk produkt. Trots att undersökningar visar stort intresse för dessa produkter hos konsument, upplever de problem att få konsumenter att ändra sina beteenden och ta till sig nya produkter som denna.
Besök på företaget Organic Plant Protein. Under kongressen kom nyheten ut att Danish Agro gick in som delägare i företaget.
Ett företag som visar på den danska företagsamheten och berättade om sin innovativa resa är Organic Plant Protein i Hedensted. Grundarna Fie Graugaard och Ulrich Kern-Hansen drev först ekologisk grisuppfödning under eget varumärke. Nu har de sålt det för att helt satsa på att ta fram växtbaserade produkter enligt en egen framtagen metod. Målet är att minska på koldioxidutsläppen och ta fram växtbaserade produkter för att kunna mätta en växande världsbefolkning. Produkterna är sojafria, och görs på åkerböna och ärter. Ett intressant drag är att de har anställt en egen kock för att produkten ska kunna slå sig fram på marknaden. En annan spännande strategi är att de inte riktar sig direkt mot konsument under eget varumärke, utan riktar sig direkt mot offentlig sektor och mot exportmarknaden där de samarbetar med företag som är nationellt baserade i bland annat Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.
Klimatanpassad produktion Det finns 2500 mjölkgårdar i Danmark med ett genomsnittliga koantal på 220 kor (år 2022), där 20 procent utgör ekologisk produktion. I 30 år har den ekologiska produktionen utvecklats och vuxit, mycket tack vare att den danska regeringen har skapat förutsättningar för att främja etablering och tillväxt. Bland annat genom ett starkt samarbete mellan privat och offentlig sektor. Vi fick träffa en person som har varit drivande i denna utveckling, Paul Holmback, som arbetat för Organic Denmark som gav sin version av den danska ekologiska framgångssagan. Det var under ett av gårdsbesöken där vi fick komma hem till Jens och Lisbeth Krogh med familj som driver en ekologisk mjölkproduktion på sin gård Kroghsminde med 140 mjölkkor nära Olgod. De levererar till det lilla kooperativet Naturmælk med 43 andelsägare som säljer mjölk till den absoluta premiummarknaden. Faktumet att danska producenter har lyckats att diversifiera marknaden, inte minst inom dryckesmjölksegmentet där det finns en uppsjö av olika alternativ i olika prisklasser, och det är en stor skillnad jämfört hur den svenska mjölkmarknaden ser ut. De berättade öppenhjärtigt hur de tänker kring att bygga upp sin mjölkproduktion på hållbara principer bland annat genom en varierad åttaårig växtföljd. De producerar egen energi genom biogas och vindkraft.
Vi fick även besöka danska Arlagårdar och höra om
deras nya hållbarhetsarbete på gårdsnivå.
Nya marknader Vi fick besöka en av Danmarks största ekologiska grisgårdar, där grisbönderna Ingeborg och Brian Holm har varit två av pionjärerna för att utveckla sin inriktning med att föda upp grisar utomhus i hyddor. Produktionen består av 600 suggor och de föder upp 17 000 kultingar årligen. När den inhemska marknaden för ekologisk griskött mättades hittade de en lukrativ exportväg för antibiotikafritt griskött till USA via Friland som är en del av Danish crown. Det är ett imponerande exempel på hur dansk lantbrukssektor är skickliga på att samarbete inom produktion, förädling, politik och näringsliv för att skapa lönsamhet. Eftersom det finns så många välutvecklade exportkanaler och samarbeten, så dödar de inte sin egen marknad utan hittar vägar för nischprodukter. Det här är även ett mycket utmärkt exempel på hur dansk politik har gjort det möjligt för de utan gårdsbakgrund och utan eget lantbruk i släkten att etablera sig och bli framgångsrika. Genom ett fördelaktigt lån från den danska staten kunde Ingeborg och Brian bygga upp sin produktion, där två av deras medarbetare håller på att köpa in sig i produktionen då inget av parets sju barn är intresserade av att ta över gården.
Jag själv med den danska flaggskeppsgrödan maltkorn i bakgrunden.
Louise Carlsson Örning fick år 2022 ett stipendium på 7 569 kronor för att gå en kurs i poddradio vid Poppius. Hon beviljades medel eftersom hon skulle få bättre kunskap och konkreta verktyg i poddproduktion.
”När jag fick stipendium från FSLJ 2022 arbetade jag på Land Lantbruk där jag bland annat spelade in avsnitt till Lantbrukspodden.
Stipendiet fick jag för att gå en kurs i poddradio på Poppius journalistskola. Kursen var en heldagsutbildning med konkreta tips om hur man tekniskt gör en podd, vilka program man kan använda och hur man klipper på bästa sätt. Kursen gav mig en bra bakgrund, värdefullt utbyte med andra som arbetar med ljud, och smarta, praktiska tips som jag kunde ta med mig direkt in i mitt arbete på Land Lantbruk som driver Lantbrukspodden.
Inför valet 2022 gjorde vi på Land Lantbruk en serie med intervjuer med alla partiers landsbygdspolitiska talespersoner. Jag intervjuade bland annat Mattias Karlsson (SD) på hans gård i Norrhult och Magnus Oscarsson (KD) i riksdagens café. Att ha kunnat gå en kursdag innan serien drog igång var en bra förberedelse inför de inspelningarna. Nu har jag gått vidare till ett annat jobb, men kunskaperna från poddkursen och från arbetet med Lantbrukspodden tar jag med mig.”
Vår medlem Anna Karolina Eriksson beviljades medel från Ivar Petersons stipendiefond år 2021 för att studera blomsterodling i italienska San Remo.
Längtar du efter att fördjupa dig i något område inom lantbruksjournalistiken? Ivar Petersons stipendiefond ger medel till utbildning för publicistisk verksamhet inom skogs- och lantbruk.
Varje år delas cirka 30 000 kronor ut till en eller flera sökande. Stipendiet kan användas för kurser eller fördjupning i form av till exempel studieresa. Tänk på att det måste finnas en tydlig utbildningsplan även för den senare.
Ansökan är öppen 15 december 2022 till 13 januari 2023. Obs! Ansökningstiden är förlängd till den 15 januari 2023.
Anna Karolina Eriksson beviljas 9264 kronor från Ivar Petersons stipendiefond år 2021 för att studera blomsterodling i Italienska San Remo (med målet att kunna skriva mer kunnigt om blomsterodlingens premisser). På grund av pandemin genomförde hon resan hösten 2022. Här är hennes berättelse.
”Jag tillbringade fullspäckade fyra dagar i blomsterregionen San Remo och hann under min fullspäckade studieresa besöka flera odlare. Det handlar om snittblommor som produceras under vinterhalvåret för en global marknad. Odlingarna är gamla familjeföretag, där barnen tagit över föräldrarnas tidigare odlingar. Men till skillnad från förr – då det var nejlikor och rosor som gällde – så är det nu vinterblommorna ranunkler och anemoner som odlas i det unika klimatet mellan medelhavet och bergen.
Det här sker i hård konkurrens mot storproducenter av snittblommor i Holland samt Afrika och Sydamerika. Odlingar sker på friland samt i kallväxthus och olika tunnelanordningar med nät som skydd mot insekter.
Jag hann även med ett besök på den auktion som äger rum på den kända blomstermarknaden Mercato Dei Fiore. Priserna sätts dagligen, innan det som grossister köper går vidare till en inhemsk och global marknad.
Under min studieresa har jag avhandlat odlingstekniker, klimatfrågor så som transport, arbetsförhållanden, samt konkurrensfrågor i relation med Holland och andra länder.
Under mitt besök kom mycket överraskande nyheten om att Nobelstiftelsen i år inte tar emot den årliga blomstergåvan från San Remo, som årligen skänks till Nobelfestligheterna i Stockholm. En nyhet som skakade om traktens odlare, och som jag dessutom hann ta upp med stadens borgmästare.
Vid sidan av den omskakande nyheten fick jag nöjet att besöka stadens rosmakare Antonio Marchese som genetiskt arbetat fram den världsberömda Rosa Mystica som ursprungligen beställdes av Vatikanen. Fascinerande arbete – vars ”genetiska” innehåll dessutom är topphemligt!”
På besök bland rosorna hos rosmakaren Antonio Marchese.
Ulla Sundin Beck berättar om sin studieresa till fakulteten för skogsvetenskap vid SLU i Umeå. Ulla beviljades 11 200 kronor ur Ivar Petersons stipendiefond år 2020. Men på grund av pandemin sköts resan upp och genomfördes under våren 2022. Här får ni ta del av hennes resa och insikter.
”Jag har skrivit om skog i tretton år men har ingen bakgrund inom den sektorn överhuvudtaget. Allt jag nu vet om skog, inklusive skillnaden mellan tall och gran, skördare och skotare, är alltså relativt färska kunskaper.
Det tog inte lång tid som skogsfrilans innan jag stötte på de enorma datamängder som genereras i skogsbruket. Varifrån kom de? Och hur användes de? Det ville jag veta mer om, för där fanns en annan vit fläck i min kunskapsbank. Det var utgångspunkten för den stipendiansökan som beviljades före pandemin.
När jag till slut kunde besöka SLU i Umeå efter pandemin hade det gått lång tid och jag hade hunnit inse vissa svårigheter med att besöka datakällorna, databaserna, datatjänsterna. För vad kan man se och uppleva på plats? Ett gäng datorer?
Jag drog ner på ambitionsnivån. Nä, jag förstod att jag troligen inte klarade att gräva ner mig i Rikstaxens eventuella fel och misstag, eller Heurekas grundläggande påverkan på de stora bolagens planering, eller sitta med dataset och se olika utfall av den ena parametern eller den andra. Jag bokade i alla fall in träffar med personer som var viktiga i sammanhanget och såg till att få genomgångar på grundläggande nivå av de mest kunniga och ansvariga, något som jag inte riktigt hade gett mig själv tid till tidigare.
I det logiska steget före databaserna passade ett studiebesök på Svartbergets forskningsstation. Det visade just hur datamängderna samlades in i praktiken för olika ändamål, och jag fick också se ett anlagt skogsförsök, som förstås i sin tur kommer att ge mätuppgifter av olika slag.
Alla tillfrågade ställde snällt och generöst upp med sin dyrbara forskartid. För även om det finns en tredje uppgift är det tyvärr inte den som forskaren får anslag eller akademisk ”cred” för. Jag passade också på att slinka in på reguljära föreläsningar på studentnivå och besökte Skogforsks plantskola i Sävar utanför Umeå.
Sammantaget fylldes plötsligt en hel vecka i Umeå med studiebesök, föreläsningar och samtal med personer som svarade på frågor och tog sig tid att förklara. Jag fick därmed en större säkerhet när jag nästa gång skriver om sånt jag inte begriper men ändå försöker få läsarna att förstå. Det gör en viss skillnad att nu ha träffat de där personerna jag tidigare har telefonintervjuat, och att ha mött dem i den akademiska skogliga miljön som var ganska okänd för mig. Jag har också fått nya värdefulla kontakter och uppslag inför kommande tidningsjobb.
Kristina Hansén beviljas ett stipendium på 12 500 kronor för att delta i IFAJ:s efterkongress på Färöarna i sommar. Kristina arbetar som husdjursreporter med specialintresse för får.
Kristina tilldelas bidrag eftersom hon ska få en större förståelse för hur det är att bedriva jordbruk på en så pass avskild plats och hur utvecklingen sett ut över tid. Hon vill bland annat ta reda på frågor som hur jordbrukspolitiken ser ut och vilken påverkan den har på näringen och hur betestrycket på påverkar landskapsbilden.
Frilansjournalist Maja Aase beviljas stipendium på 10 000 kronor för att resa till Wales för att lära sig mer om konflikten mellan jordbruk och vild natur. Trenden rewilding, med syftet att skydda och återskapa naturområden har skapat protester och intensiv mediebevakning i Wales.
Maja menar att bevakningen i Sverige kring naturprojekt hårdvinklas ofta i dag, i form av ”för eller emot naturen”, ”för eller emot gammelskog”, ”Kan vi klara matförsörjningen om alla ska satsa på ekologiskt jordbruk?” och så vidare. Hon tilldelas bidrag för att få lärdomar i Wales och kunna bevaka frågan bättre i Sverige.
Louise Calsson Örning beviljas stipendium på 7 569 kronor för att gå en kurs i poddradio vid Poppius. Louise är reporter på Land Lantbruk och Land Skogsbruk och arbetar med Land Lantbruks podd Lantbrukspodden. Hon beviljas medel eftersom hon ska få bättre kunskap och konkreta verktyg i poddproduktion.
