Anna Karolina Eriksson beviljas 9264 kronor från Ivar Petersons stipendiefond år 2021 för att studera blomsterodling i Italienska San Remo (med målet att kunna skriva mer kunnigt om blomsterodlingens premisser). På grund av pandemin genomförde hon resan hösten 2022. Här är hennes berättelse.

”Jag tillbringade fullspäckade fyra dagar i blomsterregionen San Remo och hann under min fullspäckade studieresa besöka flera odlare. Det handlar om snittblommor som produceras under vinterhalvåret för en global marknad. Odlingarna är gamla familjeföretag, där barnen tagit över föräldrarnas tidigare odlingar. Men till skillnad från förr – då det var nejlikor och rosor som gällde – så är det nu vinterblommorna ranunkler och anemoner som odlas i det unika klimatet mellan medelhavet och bergen.

Det här sker i hård konkurrens mot storproducenter av snittblommor i Holland samt Afrika och Sydamerika. Odlingar sker på friland samt i kallväxthus och olika tunnelanordningar med nät som skydd mot insekter. 

Jag hann även med ett besök på den auktion som äger rum på den kända blomstermarknaden Mercato Dei Fiore. Priserna sätts dagligen, innan det som grossister köper går vidare till en inhemsk och global marknad.

Under min studieresa har jag avhandlat odlingstekniker, klimatfrågor så som transport, arbetsförhållanden, samt konkurrensfrågor i relation med Holland och andra länder.

Under mitt besök kom mycket överraskande nyheten om att Nobelstiftelsen i år inte tar emot  den årliga blomstergåvan från San Remo, som årligen skänks till Nobelfestligheterna i Stockholm. En nyhet som skakade om traktens odlare, och som jag dessutom hann ta upp med stadens borgmästare.

Vid sidan av den omskakande nyheten fick jag nöjet att besöka stadens rosmakare Antonio Marchese som genetiskt arbetat fram den världsberömda Rosa Mystica som ursprungligen beställdes av Vatikanen. Fascinerande arbete – vars ”genetiska” innehåll dessutom är topphemligt!”

Ulla Sundin Beck berättar om sin studieresa till fakulteten för skogsvetenskap vid SLU i Umeå. Ulla beviljades 11 200  kronor ur Ivar Petersons stipendiefond år 2020. Men på grund av pandemin sköts resan upp och genomfördes under våren 2022. Här får ni ta del av hennes resa och insikter. 

”Jag har skrivit om skog i tretton år men har ingen bakgrund inom den sektorn överhuvudtaget. Allt jag nu vet om skog, inklusive skillnaden mellan tall och gran, skördare och skotare, är alltså relativt färska kunskaper. 

Det tog inte lång tid som skogsfrilans innan jag stötte på de enorma datamängder som genereras i skogsbruket. Varifrån kom de? Och hur användes de? Det ville jag veta mer om, för där fanns en annan vit fläck i min kunskapsbank. Det var utgångspunkten för den stipendiansökan som beviljades före pandemin.  

När jag till slut kunde besöka SLU i Umeå efter pandemin hade det gått lång tid och jag hade hunnit inse vissa svårigheter med att besöka datakällorna, databaserna, datatjänsterna. För vad kan man se och uppleva på plats? Ett gäng datorer? 

Jag drog ner på ambitionsnivån. Nä, jag förstod att jag troligen inte klarade att gräva ner mig i Rikstaxens eventuella fel och misstag, eller Heurekas grundläggande påverkan på de stora bolagens planering, eller sitta med dataset och se olika utfall av den ena parametern eller den andra. Jag bokade i alla fall in träffar med personer som var viktiga i sammanhanget och såg till att få genomgångar på grundläggande nivå av de mest kunniga och ansvariga, något som jag inte riktigt hade gett mig själv tid till tidigare. 

I det logiska steget före databaserna passade ett studiebesök på Svartbergets forskningsstation. Det visade just hur datamängderna samlades in i praktiken för olika ändamål, och jag fick också se ett anlagt skogsförsök, som förstås i sin tur kommer att ge mätuppgifter av olika slag. 

Alla tillfrågade ställde snällt och generöst upp med sin dyrbara forskartid. För även om det finns en tredje uppgift är det tyvärr inte den som forskaren får anslag eller akademisk ”cred” för. Jag passade också på att slinka in på reguljära föreläsningar på studentnivå och besökte Skogforsks plantskola i Sävar utanför Umeå.

Sammantaget fylldes plötsligt en hel vecka i Umeå med studiebesök, föreläsningar och samtal med personer som svarade på frågor och tog sig tid att förklara. Jag fick därmed en större säkerhet när jag nästa gång skriver om sånt jag inte begriper men ändå försöker få läsarna att förstå. Det gör en viss skillnad att nu ha träffat de där personerna jag tidigare har telefonintervjuat, och att ha mött dem i den akademiska skogliga miljön som var ganska okänd för mig. Jag har också fått nya värdefulla kontakter och uppslag inför kommande tidningsjobb. 

Tack FSLJ för de investerade medlen!

Ulla Sundin Beck ”